Tänk om förlossningsvärkarna börjar på natten, när färjan till fastlandet inte går.

Lisen Sessler, 27, på Ljusterö slogs naturligtvis av tanken när hon var gravid. Men tanken oroade henne inte. Och allt gick ju bra.

Hon är född och uppvuxen i Sälen men bor sedan några år på Ljusterö tillsammans med Alexander Westerberg, även han 27 år gammal. Huset har de haft i ett år. Dottern Alma i fyra månader.

– Jag träffade Alex. Det var självklart att flytta ut, säger Lisen.

– Ljusterö påminner om gemenskapen i Sälen. Det är livet på landet. Man hjälps åt, fortsätter hon.

Alexander är uppvuxen på Ingmarsö och Möja. Han gick i grundskolan på Ljusterö och blev kvar på ön.

– Det är nära till stan och nära till skärgården. Vi står mitt i, säger Alexander.

Avståndet till fastlandet är vanligtvis inga problem för paret.

– Den stora skillnaden är att man måste bli bättre på planering. Man kan fortfarande vara spontan, säger Alexander.

– Jag jobbar i Täby så jag planerade så att jag hade barnmorskebesöken de dagar jag jobbade, säger Lisen.

Men när Almas nedkomst närmade sig blev det ändå lite nervöst.

– Vi visste hur lång tid det tar att köra, förklarar Lisen.

– Det är drygt en timme dörr till dörr, när förlossningen ligger i Danderyd. Jag fick köra hem från jobbet och vända, säger Alexander.

– Visst tänkte man på vad som skulle hända om det drog igång på natten när färjan inte går, säger Lisen.

– Jag kan tänka mig att det är ett orosmoment för många. Men det finns ju ambulanshelikopter i värsta fall, fortsätter hon.

De unga föräldrarna trivs med lugnet på landsbygden.

– Stressen och pulsen i stan… Vill jag ha den kan jag åka in till stan och känna den, säger Alexander.

– Jag skulle aldrig bo i Stockholm, lägger Lisen till.

Många frågar dem om det är jobbigt med färjan. Tvärtom, förklarar de.

– Jag tänker att man får extra tid att kolla mailen och sociala medier. Det blir en trevlig stund för sig själv, säger Alexander.

– Om du jobbar i stan eller norr om stan och har bil så är det ingen stor grej att bo i skärgården. Att åka hit från stan känns väl som en evighet, men det är inte så långt egentligen, fortsätter han.

– Allt är en vanesak. Är man van vid att ha fem minuters promenad så kan det kännas långt, säger Alexander.

Är det något på fastlandet som saknas på ön?

– Barnavårdscentralen är ute här en gång i månaden, men då kan det vara svårt att få tid. Och vi ska på babysim i Åkersberga, då får vi köra, säger Lisen.

– Men det är inget nytt för mig egentligen. Hemma i Sälen kunde det vara tjugo mil till stormarknaden.

– Jag gillar närheten till stan. För mig är det inga avstånd, konstaterar hon.

Däremot menar paret att det är ett problem att det är brist på platser till förskolan. Alma kommer kanske att behöva gå i Åkersberga eller Kulla, när det blir dags.

– Befolkningen har vuxit så mycket att förskolan hänger inte med. Men vi har släkt här som kan hjälpa till, säger Lisen.

– Det blir ju så på en liten ort att man hjälper dem man känner. Man värnar om sin hemtrakt, säger Alexander.

De pratar gärna om gemenskapen på ön.

– Man hälsar vare sig man känner personen eller inte. Det finns en skärgårdsanda. Framför allt kring umgänget, säger Alexander.

– Som här ute vintertid, när isarna bär, då kan stora delar av skärgården träffas och umgås, både unga och gamla. Det kommer folk från alla öar.

Sommartid anordnas aktiviteter, som marknaden på ön Möja.

– Och på Svartsjö kör de temakvällar på sågen. Grupper vallfärdar mellan öarna. Det blir som att alla känner alla. Man måste inte känna någon på djupet för att ha en konversation, säger han.

Finns det en ö-mentalitet?

– Ja, men den är utspädd. Ju längre ut i skärgården desto starkare blir den. Ser man någon som har fått stopp på en maskin så stannar man och hjälper till, säger Alexander.

– Nån kanske ska gjuta en garageplatta, då ringer man in folk och bjuder på tilltugg. Alla hjälps åt att hugga i. Man ger och får tillbaka, konstaterar han.

Trots gemenskapen och skärgårdsmentaliteten måste man vara medveten om att ölivet inte är som på fastlandet.

– Man kan inte vänta sig hjälp på studs. Man måste kunna reda sig själv, säger Alexander.

– Man håller koll på när ovädret drar in. Då lägger man motorsågen i bakluckan.

Alexander har engagerat sig i Skärgårdsrådet, där frågor om livet och utvecklingen på öarna diskuteras tillsammans med kommunens politiker och tjänstemän.

– Det är en bra grej. Skärgårdsrådet samlar kompetens från hela skärgården, säger Alexander.

– Jag vill lyfta frågan om säker färdväg för barn. Så att alla barn i hela skärgården har tillgång till en säker skolskjuts.

Vad tror du om en bilfärja mellan Åkersberga och Ljusterö?

– Jag tror inte att man skulle vinna någonting varken tid- eller miljömässigt, säger Alexander.

– Men det ryktas om en passagerarfärja. Det vore ett lyft.

► LADDA NER NU I ÖSTERÅKERS APP HÄR

LÄS MER:

Han ska hjälpa öborna i Österåker – möt skärgårdens starke man

Öbornas hyllning till Ljusterö: "Jag älskar att bo här"